THE HARE-MAN

Ever more often I think of the hares
how they fly across the fields

and when I think of the hares
I also think of the human beings
how they fly across the fields.

When pain reaches them
they cry shrilly and are similar in that,
but humans hunt humans
and in that are unlike the hare.

I who am hare-man and man-hare
I bear witness only to what I myself have seen
But in addition I have
a kind of clouded faith:

I believe in the hare’s protruding eyes
I believe in the hare’s hind-legs
which are also those of man.

DE HAASMENS

Steeds vaker denk ik aan hazen
hoe zij vluchten over de velden

en denk ik aan hazen
dan denk ik ook aan mensen
hoe zij vluchten over de velden.

Als de pijn hen treft
krijsen zij schel en zijn daarin elkaars gelijke,
evenwel de mens jaagt op de mens
en is daarin ongelijk aan de haas.

Ik als haasmens en mensenhaas
ik getuig slechts van wat ik zelf heb gezien
maar daarnaast koester ik
in zekere zin een verborgen geloof:

ik geloof aan de uitpuilende ogen van de haas
ik geloof aan de achterbenen van de haas
die ook die van de mens zijn.

HARMÄNNISKAN

Allt oftare tänker jag på hararna
hur de flyr över fälten

och när jag tänker på hararna
tänker jag också på människorna
hur de flyr över fälten.

När plågan når dem
skriker de gällt och är däri lika,
men människa jagar människa
och är däri olik haren.

Jag som är harmänniska och människohare
jag vittnar endast om det jag själv sett
men dessutom har jag
i viss mån en oklar tro:

jag tror på harens utstående ögon
jag tror på harens bakben
som också är människans.